När vi blir i minoritet” med Jens Orback (S)

Människan måste vara galen om han tror på det där själv. Eller om han tror att vi ska gå på det där. Hamnar vi i minoritet kan vi räkna med slakt och förföljelse av oss icke-muslimer så gott som varje dag. Vi måste sluta dalta med dessa muslimska kräk och börja sätta hårt mot hårt. Här i väst har vi vår kultur och passar det inte så kan dom DRA..!!!

Orback hör till de värdelösa individerna som man lika gärna kan kasta till lejonen. Han kommer sälja sin mor till mussarna om han klarar sig undan en dag till. Fy fan för människan, hoppas hans ryggradslöshet kommer tillbaka och biter arslet av honom.

När jag såg videon… det var en sådan våldsam känsla av avsky och hat som vällde över mig att jag fick lov att drämma näven i bordet. Katten flydde snabbare än jag hann blinka. Vad hände med människors ryggrad? Våra förfäder slogs och dog för att vi skulle kunna växa upp i frihet, med demokrati och rättvisa vid vår sida. Nu spottar vi de männen och kvinnorna i ansiktet med ett hånskratt, allt för att de stackars muslimerna inte ska bli ledsna i ögat. En man mördas för att han säger sanningen, SANNINGEN, och dessa PK-avskum är mer oroliga över ”rasism” i dess svallvågor?

Ingen accepterar att nazisterna och kommunisterna mördade de som sade sanningen. Ingen skulle acceptera att Frankrike, Amerika eller Sverige mördar dem som säger sanningen. Fy fan vilka jävla konflikträdda ynkryggar som vandrar på jordens yta idag. Fy fan för att varenda en av dem söker sig till arbeten där de inte har något att göra. Hur fan kan de sova på nätterna? Hur kan de se sig själva i spegeln på morgonen? Alla dessa individer som vänder andra kinden till och låtsas om att det regnar när folk hotas, misshandlas eller till och med dödas för att de vågar ifrågasätta. Har historien inte lärt oss någonting? Vad ska dessa personer göra när alla de män och kvinnor som vågar säga emot och slåss dödats? När vi, en efter en, torterats och mördats för att vi inte gillar vad en idé, ideologi eller ledare säger?

Min farfar tvingades in i andra världskriget när han var blott 15 år. Tyskarna kom hem till hans hus i Österrike och bad honom komma med. Hans far sade åt honom att inte gå, men farfar sa bara ”Om jag inte följer med frivilligt så kommer de bara släpa iväg mig i alla fall.” Han gav sig in i ett krig som inte var hans att kämpa; han befann sig bara på fel plats vid fel tillfälle, men han var modigare då än vad tio tusen svenskar är idag, om inte mer. Han är en inspirationskälla för mig. Jag har alltid varit arg över att se vad som händer mitt land där jag vuxit upp, och jag har gjort vad jag kunnat. Många svenskar gör samma sak. Men det är inte nog. Svenskarna är rädda. Vi har redan gett upp, och för resten av Europa att se att ett land krossades utan så mycket som att ett skott avlossades av våran armé… det är ett slag mot moralen. I vårt fall kan man verkligen prata om en dolkstöt i ryggen. Men svenskarna höll själva i dolken. De fortsatte att välja in de personer som med glädje sänkte den djupare och djupare tills den stötte rakt in i hjärtat.

Sverige är dött, och folket dess mördare. Vilken jävla upptäckt. Hur många fler har upptäckt det? När kommer skammen, när kommer viljan att vilja rentvå våra namn? För Sveriges framtid ligger i de händer som är redo att arbeta för att återställa landet till vad det var, inte dem som vill sudda ut det från kartan.

/endrant

Undrar om han har döttrar? Han måste ju så fall vara medveten om att dom kommer bli könsstympade och hucklebärande äggkläckningsmaskiner inom en inte alltför avlägsen framtid. Fy fan för en sådan jävla folk- och lands-förrädare som t o m förråder sina egna barn till det mest monstruösa helvete på jorden som finns.

Musslorna kommer förmodligen på ett tidigt stadium blockera alla hamnar och bron. Så fall blir det ju inte så mycket annat än att försöka ta sig över land-gränsen istället om man inte hinner med någon av dom sista färje-avgångarna. Kommer satsa på det i första hand för då kan jag åtminstone se över till den andra sidan för jag kommer sannolikt drabbas av svår hem-längtan på ett tidigt stadium. Risken är väl om man har oturen att missa allra sista båten och blir gripen bara för att man står där nere vid färje-platsen så att avsikten blir allt för uppenbar att man tänkt fly. Ja kanske man kommer bli ”erbjuden” att konvertera vid förhören men nekar man till det så är man ju mohareb och då vet man ju vad som väntar.