Sunni och shia

Sunni och shia är de två stora grenarna av islam och denna splittring skedde redan år 632 då profeten Muhammed dog. Anledningen till denna splittring var att sunniterna ville att den mest kompetente av Muhammeds anhängare skulle ta positionen som religionens överhuvud medan shiiterna ansåg att det skulle vara ett arv, vilket betydde att hans kusin och svärson Ali skulle ta positionen.

Shiamuslimerna är en klar och tydlig minoritet idag och utgör endast 15 % av världens muslimer. Trots detta har de en majoritet i Irak, Iran och Azerbajdzjan. Det finns även stora minoriteter av shiiter i Jemen, Bahrain, Syrien och Libanon. I områden där antalet sunni- och shiamuslimer är omkring detsamma kan man ofta se konflikter uppstå. Samlevnad i länder som Irak och Libanon är väldokumenterat problematiskt. De religiösa skillnaderna är ofta för väsentlig i kulturerna för att skapa en bro mellan grenarna och deras troende.

Trots den reva som finns mellan dessa två grupper delar de många av islams med fundamentala trosuppfattningar. Majoriteten av det som är haram (förbjutet) och halal (tillåtet) är de båda grupperna överens som. Alkohol och spel är något vi tidigare tagit upp på denna sajt och båda grupperna ser detta som haram. När det gäller spel om pengar görs det ingen skillnad mellan de olika formerna. Båda grupperna följer de fem grundpelarna i islam: shahada, salat, zakat, sawm, och hajj.

En viktig skillnad mellan sunni och shia är deras syn på sin imam. Shiamuslimer menar att en imam är naturligt utan synd och hans auktoritet är ofelbar då den kommer direkt från Gud. Av denna anledning är deras syn på imamer ungefär som ett helgon. Shiamuslimer gör pilgrimsfärder till deras gravar och platser tillägnade dem. Sunnimuslimers ställningstagande är dock att det finns ingen grund i islam för en privilegierad klass av spirituella ledare och verkligen ingen vördnad av helgon. De menar att ledarskap av ett samhälle inte är en födelserätt utan en tillit som förtjänas av, men också kan tas ifrån, av folket.

Shiamuslimer lägger inte mycket tillit till lärorna av profeten Muhammeds följeslagare. Och flera av dessa har själva berättat om profetens liv, både hans personliga och spirituella. Men shiamuslimer förnekar dessa traditioner och grundar inte några av sina religiösa praktiker på dessa vittnesmål. Detta har naturligt lett till vissa skillnader mellan hur de båda grupperna utövar sin religion.