Tack till Ann-Marie för tipset.
Detta är en lång text av Fjordman. Den har ett par år på nacken. Men är högaktuell. Ta dig tid att gå igenom innehållet. Har Fjordman fel i sin analys, kasta då upp bevisen för det. Vore för en gångs skull intressant om någon kom med någon mer ”intelligent” än, rasist, islamofob osv.
Av: Fjordman
JihadWatch.org | Tisdag 1 maj 2007
översatt genom googletranslate
I decided to write this essay following the riots in Malmö this weekend. Malmö is Sweden’s third largest city and by far the worst city in Scandinavia when it comes to Muslim aggression. I read recently that an Arab girl interviewed in Malmö said that she liked it so much there, it felt almost like an Arab city. Native Swedes have been moving away from the city for years, turned into refugees in their own country by Jihad, not too different from the non-Muslims in some regions of the Philippines, southern Thailand or Kashmir in India, or for that matter Christian Serbs in Kosovo.
Sweden was presented during the Cold War as a middle way between capitalism and Communism. When this model of a society collapses – and it will collapse, under the combined forces of Islamic Jihad, the European Union, Multiculturalism and ideological overstretch — it is thus not just the Swedish state that will collapse but the symbol of Sweden, the showcase of an entire ideological world view. I wrote two years ago that if the trend isn’t stopped, the Swedish nation will simply cease to exist in any meaningful way during the first half of this century. The country that gave us Bergman, ABBA and Volvo could become known as the Bosnia of northern Europe, and the ”Swedish model” will be one of warning against ideological madness, not one of admiration. I still fear I was right in that assessment.
Jonathan Friedman, an American living outside Malmö, mentions that the so-called Integration Act of 1997 proclaimed that ”Sweden is a Multicultural society.” Notes to the Act also stated that ”Since a large group of people have their origins in another country, the Swedish population lacks a common history. The relationship to Sweden and the support given to the fundamental values of society thus carry greater significance for integration than a common historical origin.”
Native Swedes have thus been reduced to just another ethnic group in Sweden, with no more claim to the country than the Kurds or the Somalis who arrived there last Thursday. The political authorities of the country have erased their own people’s history and culture.
Jens Orback, Minister for Democracy, Metropolitan Affairs, Integration and Gender Equality from the Social Democratic Party said during a debate in Swedish radio in 2004 that ”We must be open and tolerant towards Islam and Muslims because when we become a minority, they will be so towards us.”
This is a government that knows perfectly well that their people will become a minority in their own country, yet is doing nothing to stop this. On the contrary. Pierre Schori, Minister for immigration, during a parliamentary debate in 1997 said that: ”Racism and xenophobia should be banned and chased [away],” and that one should not accept ”excuses, such as that there were flaws in the immigration and refugee policies.”
In other words: It should be viewed as a crime for the native population not to assist in wiping themselves out.
Orback’s attitude is what follows once you declare that culture is irrelevant. Our culture, even though we try to forget it, is steeped in a Judeo-Christian morality based on the Golden Rule of reciprocity: ”Do unto others as you would have them do unto you.” (Luke 6:31)
Muslims, on the other hand, are steeped in an Islamic tradition based on Muslim supremacy. Muslims view lack of force as a sign of weakness, and they despise weakness, which is precisely why Adolf Hitler stated his admiration for Islam, and thought it would be a better match for Nazism than Christianity, with its childish notions of compassion.
A Swedish man was nearly killed for the crime of wearing clothes with his own national flag while Sweden was participating in the 2006 football World Cup. Some ”Multicultural youths” found this to be an intolerable provocation, and the 24-year-old man was run down by a car in Malmö, where Muhammad is becoming the most common name for newborn boys.
Feriz and Pajtim, members of Gangsta Albanian Thug Unit in Malmö, explain how they mug people downtown. They target a lone victim. ”We surround him and beat and kick him until he no longer fights back,” Feriz said. ”You are always many more people than your victims. Cowardly?” ”I have heard that from many, but I disagree. The whole point is that they’re not supposed to have a chance.” They didn’t express any sympathy for their victims. ”If they get injured, they just have themselves to blame for being weak,” said Pajtim and shrugged.
The wave of robberies the city of Malmö has witnessed is part of a ”war against the Swedes.” This is the explanation given by young robbers from immigrant background in interviews with Petra Åkesson. ”When we are in the city and robbing we are waging a war, waging a war against the Swedes.” This argument was repeated several times. ”Power for me means that the Swedes shall look at me, lie down on the ground and kiss my feet.” The boys explain, laughingly, that ”there is a thrilling sensation in your body when you’re robbing, you feel satisfied and happy, it feels as if you’ve succeeded, it simply feels good.” ”We rob every single day, as often as we want to, whenever we want to. The Swedes don’t do anything, they just give us the stuff. They’re so wimpy.”
”Exit Folkhemssverige – En samhällsmodells sönderfall” (Exit the People’s Home of Sweden – The Downfall of a Model of Society) is a book from 2005 about immigration and the Swedish welfare state model dubbed ”the people’s home,” written by Jonathan Friedman, Ingrid Björkman, Jan Elfverson and Åke Wedin. According to them, the Swedish Multicultural elites see themselves first of all as citizens of the world. In order to emphasize and accentuate diversity, everything Swedish is deliberately disparaged. Opposition to this policy is considered a form of racism:
”The dominant ideology in Sweden, which has been made dominant by powerful methods of silencing and repression, is a totalitarian ideology, where the elites oppose the national aspect of the nation state. The problem is that the ethnic group that are described as Swedes implicitly are considered to be nationalists, and thereby are viewed as racists.”
The authors fear that the handling of the immigration policies has seriously eroded democracy because the citizens lose their loyalty towards a state they no longer consider their own. ”Instead of increasing the active participation of citizens, the government has placed clear restrictions on freedom of thought, freedom of speech and freedom of congregation.”
Mona Sahlin has held various posts in Social Democratic cabinets, among others as Minister for Democracy, Integration and Gender Equality. Sahlin has said that many Swedes are envious of immigrants because they, unlike the Swedes, have a culture, a history, something which ties them together. Notice how Swedish authorities first formally state that Swedes don’t have a history or a culture, and then proceed to lament the fact that Swedes don’t have a history or a culture. A neat trick.
Sahlin has also stated that: ”If two equally qualified persons apply for a job at a workplace with few immigrants, the one called Muhammad should get the job. It should be considered an asset to have an ethnic background different from the Swedish one.” In 2004, she was quoted as saying that ”A concerted effort that aims at educating Swedes that immigrants are a blessing to their country must be pursued,” stressing that her compatriots must accept that the new society is Multicultural. ”Like it or not, this is the new Sweden.”
Mona Sahlin was elected leader of the Social Democratic Party, as thus a future contender for the post of Swedish Prime Minister, in 2007.
Why does the government dispense with the social contract and attack its own people like this? Well, for starters, because it can. Sweden is currently arguably the most politically repressive and totalitarian country in the Western world. It also has the highest tax rates. That could be a a coincidence, but I’m not sure that it is. The state has become so large and powerful that is has become an autonomous organism with a will of its own. The people are there to serve the state, not vice versa. And because state power penetrates every single corner of society, including the media, there are no places left to mount a defense if the state decides to attack you.
It has been said jokingly that while other countries are states with armies, Pakistan is an army with a state. Likewise, it could be argued that Sweden started out being a nation with a bureaucracy and ended up being a bureaucracy with a nation. In fact, the bureaucracy formally abolished the very nation it was supposed to serve. Its representatives are no longer leaders of a people, but caretakers preoccupied only with advancing their own careers through oiling and upholding, if possible expanding, the bureaucratic machinery.
Swedes pay the highest tax rates of any (supposedly) free nation, and for this they get flawed social security, non-existent physical security and a state apparatus dedicated to their destruction.
Anna Ekelund in the newspaper Aftonbladet writes that: ”We are a people who allow ourselves to be insulted by the government on a daily basis. We are not expected to be capable of thinking for ourselves, of deciding what we will read, or managing our own money. Swedes are as co-dependent as an alcoholic’s wife. Yet we do not hurry to the ballot box to remove the prevailing systems. Not because we don’t want to but because too many of us have painted ourselves into their corners.”
Moreover, Swedes are keenly aware of the fact that their country is viewed by many outsiders as a ”model society.” Sweden is a deeply ideological state dedicated to imposing a certain world view on its citizens, and because the state is ideological, dissenters are quite literally treated as enemies of the state.
In the book The New Totalitarians, the British historian Roland Huntford in the early 1970s pointed out that it was easier to establish the Fascist model of the corporate state in Sweden than in Mussolini’s Italy for cultural reasons, since Sweden had a centralized bureaucracy whereas Italians are skeptical of state authority. Put simply: Swedes have tended to trust their bureaucrats, which no Italian in his right mind would ever do.
According to him, ”The Swedes have a horror of controversy as something unpleasant, inefficient and vaguely immoral. They require for peace of mind, not confrontation, but consensus. Consensus guides everything: private conversation, intellectual life and the running of the State.”
The then Minister of Education, Mr. Ingvar Carlsson, defined the purpose of schooling: ”It is to produce a well adjusted, good member of society. It teaches people to respect the consensus, and not to sabotage it.” He also on one occasion said that ”School is the spearhead of Socialism.” Mr. Carlsson was Swedish Prime Minister as late as 1996.
Mr. Carlsson’s mentor in the Social Democratic Party and predecessor as Swedish Prime Minister (1969 to 1986), Mr. Olof Palme, openly flaunted his disregard, if not contempt for, Western civilization: ”The Renaissance so-called? Western culture? What does it mean to us?” Under the watchful eye of the Labor movement, Swedish education has for decades mounted deliberate attacks on Western culture, making it look suspect.
According to Mr. Huntford, ”When the Swedes change ideas, they do it to the full, leaving no room for criticism or reservation. The country lacks intellectual defences; anything new will conquer without resistance being offered.” The consensus ”assumes that technological advancement is the sole path to happiness, and the Gross National Product the only measure of national success. It also assumes that the good of the collective at all times must take precedence over the good of the individual. It prescribes that the fundamentals of Swedish society must never be questioned or discussed.”
This is how Mrs Maj Bossom-Nordboe, then departmental chief of at the Directorate of Schools, expressed it: ”It’s useless to build up individuality, because unless people learned to adapt themselves to society, they would be unhappy. Liberty is not emphasized. Instead, we talk about the freedom to give up freedom. The accent is on the social function of children, and I will not deny that we emphasize the collective.”
Roland Huntford ended his book with a warning that this system of soft-totalitarianism could be exported to other countries. He has been proven right since:
”The Swedes have demonstrated how present techniques can be applied in ideal conditions. Sweden is a control experiment on an isolated and sterilized subject. Pioneers in the new totalitarianism, the Swedes are a warning of what probably lies in store for the rest of us, unless we take care to resist control and centralization, and unless we remember that politics are not to be delegated, but are the concern of the individual. The new totalitarians, dealing in persuasion and manipulation, must be more efficient than the old, who depended upon force.”
Following the September 2006 elections, Fredrik Reinfeldt became Prime Minister of Sweden, presiding over a center-right coalition government. This is, in my view, positive. Sweden has been described by some as a ”one-party state,” since the Social Democrats have been in power for 65 of the last 74 years. However, the differences between the left-wing and the right-wing in Sweden are not always that big.
The last time these parties were in power, under the leadership of PM Carl Bildt from 1991 to 94, they presided over massive immigration, and have not been vocal in their opposition to the Multicultural policies since. The new Foreign Minister Bildt as a UN Commissioner to the Balkans called for recognizing Islam as a part of European culture.
PM Reinfeldt has stated that the original Swedish culture was merely barbarism: ”It can sometimes be good to humbly remind of the fact that a great deal of what constitutes Sweden has been created in [a process of] evolution, exactly because we have been open to accept other people and experiences.”
Reinfeldt said this following a visit to an area called Ronna in Södertälje, near Stockholm. One year earlier a police station in Södertälje was hit by shots from an automatic weapon following a major confrontation between immigrant youths and police. The trouble in Ronna started after a Swedish girl had been called a ”whore” and reacted to this. Ethnologist Maria Bäckman, in her study ”Whiteness and gender,” has followed a group of Swedish girls in the immigrant suburb of Rinkeby outside Stockholm. Bäckman relates that several of the blond Swedish girls stated that they had dyed their hair to avoid sexual harassment.
I have called Sweden a soft-totalitarian country, but I am sometimes not so sure about the ”soft” part. Opinion polls have revealed that two out of three Swedes doubt whether Islam can be combined with Swedish society, and a very significant proportion of the population have for years wanted more limitations on immigration. Yet not one party represented in Parliament is genuinely critical of the Multicultural society.
Is it just a coincidence that the one country on the European continent that has avoided war for the longest period of time, Sweden, is also arguably the one Western nation where Political Correctness has reached the worst heights? Maybe the prolonged period of peace has created an environment where layers of ideological nonsense have been allowed to pile up for generations without stop. I don’t know what Sweden will look like a generation from now, but I’m pretty sure it won’t be viewed as a model society. And if the absence of war is one of the causes of its current weakness, I fear that is a problem that will soon be cured.
Svag översättning genom googletranslate:
Jag bestämde mig för att skriva denna uppsats efter upplopp i Malmö i helgen. Malmö är Sveriges tredje största stad och den absolut värsta staden i Skandinavien när det gäller muslimska aggression. Jag läste nyligen att en Arab girl intervjuade i Malmö sa att hon gillade det så mycket där, det kändes nästan som en arabisk stad. Infödda svenskar har rört sig från staden på flera år, förvandlas till flyktingar i sitt eget land genom jihad, inte avviker alltför mycket från icke-muslimer i vissa delar av Filippinerna, södra Thailand eller Kashmir i Indien, eller för den delen kristna serber i Kosovo.
Sverige var fram under det kalla kriget som en medelväg mellan kapitalism och kommunism. När denna modell av ett samhälle kollapsar – och det kommer att kollapsa, enligt gemensamma krafter Islamiska Jihad, Europeiska unionen, mångkulturalism och ideologiska överanstränga – det är alltså inte bara svenska staten som kommer att kollapsa, men en symbol för Sverige, presentation av en hel ideologisk syn på världen. Jag skrev för två år sedan att om utvecklingen inte stoppas, kommer den svenska nationen upphör helt enkelt att existera på ett meningsfullt sätt under första hälften av detta århundrade. Det land som gav oss Bergman, ABBA och Volvo kan bli känd som Bosnien i norra Europa, och det ”svenska modellen” kommer att bli en varning mot ideologiska vansinne, inte en av beundran. Jag fruktar fortfarande att jag hade rätt i denna bedömning.
Jonathan Friedman, Nämner en amerikansk bor utanför Malmö, att den så kallade integrationslagen av 1997 proklamerade att ”Sverige är ett mångkulturellt samhälle.” Noter till lagen anges även att ”Eftersom en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land saknar den svenska befolkningen en gemensam historia. Förhållandet till Sverige och stödet till de grundläggande värderingarna i samhället är således av större betydelse för integrationen än ett gemensamt historiskt ursprung. ”
Infödda svenskar har därmed reducerats till bara ännu en etnisk grupp i Sverige, med inte mer anspråk på land än kurder eller somalier som kom dit i torsdags. De politiska myndigheterna i landet har raderat sitt eget folks historia och kultur.
Jens Orback, minister för demokrati, Metropolitan frågor, Integrations-och jämställdhetsdepartementet från det socialdemokratiska partiet sade under en debatt i svenska radio i 2004 att ”Vi måste vara öppna och toleranta mot islam och muslimer för när vi blir en minoritet kommer de att så mot oss. ”
Detta är en regering som mycket väl vet att deras folk kommer att bli en minoritet i sitt eget land, men gör inget för att stoppa detta. Tvärtom. Pierre Schori, minister för invandring, under en parlamentarisk debatt under 1997 sa att: ”Rasism och främlingsfientlighet bör förbjudas och jagade [borta]” och att man inte accepterar ”ursäkter, t.ex. att det fanns brister i invandrings-och flyktingpolitik politik. ”
Med andra ord: Det bör ses som ett brott för den infödda befolkningen inte för att hjälpa till att torka ut sig.
Orback hållning är vad som följer när du förklarar att kultur är irrelevant. Vår kultur, även om vi försöker att glömma det, är genomsyrad av en judisk-kristen moral baserad på den gyllene regeln om ömsesidighet: ”Gör mot andra som du skulle ha dem göra eder.” (Lukas 6:31)
Muslimer, å andra sidan, är genomsyrad av en islamisk tradition baserad på muslimsk överhöghet. Muslimer ser bristen på kraft som ett tecken på svaghet, och de föraktar svaghet, och just därför Adolf Hitler förklarade sin beundran för islam, och trodde att det skulle vara en bättre match för nazismen än kristendomen, med sin barnsliga föreställningar om medkänsla.
Ett svenskt man blev nästan dödad för brottet att bära kläder med egen flagga medan Sverige deltog i fotbolls-VM 2006. Några ”mångkulturella ungdomar” uppfattade detta som en oacceptabel provokation, och 24-årig man kördes av en bil i Malmö, där Muhammed blir det vanligaste namnet för nyfödda pojkar.
Feriz och Pajtim, medlemmar av Gangsta albanska Thug Unit i Malmö, förklara hur de mugg människor centrum. De riktar en ensam offer. ”Vi omger honom och slå och sparka honom tills han inte längre slår tillbaka,” Feriz sagt. ”Du är alltid många fler människor än era offer. Feg?” ”Jag har hört det från många, men jag håller inte med. Hela poängen är att de inte är tänkt att ha en chans.” De har inte uttalat några sympatier för sina offer. ”Om de skadar sig, de bara har sig själva att skylla för att vara svag”, säger Pajtim och ryckte på axlarna.
Den våg av rån i Malmö har bevittnat är en del av en ”krig mot svenskarna. ”Detta är förklaringen från unga rånare från invandrarbakgrund i intervjuer med Petra Åkesson.” När vi är i staden och rånar vi utkämpar ett krig, ett krig mot svenskarna. ”Detta argument upprepas flera gånger.” Power för mig innebär att svenskarna ska se på mig, ligga ner på marken och pussa mina fötter. ”Pojkarna förklara, skrattande, att” det finns en spännande känsla i kroppen när du stjäl, du känner dig nöjd och glad känns det som om du har lyckats, det känns bara bra. ”” Vi rånar varje dag, så ofta som vi vill, när vi vill. Svenskarna gör ingenting, de ger bara oss saker. De är så mesiga. ”
” Exit Folkhemssverige – En samhällsmodells sönderfall ” (Avsluta Folkets Hem för Sverige – undergång en samhällsmodell) är en bok från 2005 om invandring och den svenska välfärdsmodellen som döpts till ”, folkets hem” skriven av Jonathan Friedman, Ingrid Björkman, Jan Elfverson och Åke Wedin. Enligt dem den svenska Mångkulturellt eliten ser sig själva i första hand som medborgare i världen. För att betona och framhäva mångfalden, allt är svenska avsiktligt förvanskas. Motståndet mot denna politik anses vara en form av rasism:
”Den dominerande ideologin i Sverige, som har blivit dominerande genom kraftfulla medel för att tysta och förtryck, är en totalitär ideologi, där eliten motsätta sig nationella aspekten av nationalstaten. Problemet är att den etniska grupp som betecknas som svenskar underförstått anses vara nationalister, och därmed betraktas som rasister. ”
Författarna befarar att hanteringen av invandringspolitiken på allvar har urholkat demokratin, eftersom medborgarna förlorar sin lojalitet mot en stat de inte längre fundera över sin egen. ”I stället för att öka medborgarnas aktiva deltagande, men regeringen har placerats tydliga begränsningar för tankefrihet, yttrandefrihet och fri församling.”
Mona Sahlin har innehaft olika befattningar i socialdemokratiska skåp, bl.a. som minister för demokrati, integration och jämställdhet. Sahlin har sagt att många svenskar är avundsjuka på invandrarna eftersom de, till skillnad från svenskar, har en kultur, en historia, någonting som binder ihop dem. Lägg märke till hur svenska myndigheter i första hand formellt skulle förklara att svenskarna inte har en historia eller en kultur, och fortsätt sedan med att beklaga att svenskar inte har en historia eller en kultur. En snygg knep.
Sahlin har även meddelat att: ”Om två lika kvalificerade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare, som kallas en Muhammed ska få jobbet. Det bör betraktas som en tillgång att ha en etnisk bakgrund än den svenska.” År 2004 var hon sagt att ”en samlad insats som syftar till att utbilda svenskar att invandrare är en välsignelse för sitt land måste eftersträvas,” betonar att hennes landsmän måste acceptera att det nya samhället är mångkulturellt. ”Gilla det eller inte, är detta det nya Sverige.”
Mona Sahlin valdes till ledare för det socialdemokratiska partiet, sålunda en framtida utmanare till tjänsten som svenska statsministern under 2007.
Varför regeringen avstå från det sociala kontraktet och attackera sitt eget folk så här? Tja, till att börja med, eftersom den kan. Sverige är idag utan tvekan den mest politiskt repressiva och totalitära landet i västvärlden. Det har också de högsta skattesatserna. Detta kan vara AA tillfällighet, men jag är inte säker på att det är. Staten har blivit så stor och mäktig att den har blivit en självständig organism med en egen vilja. Folket är till för att tjäna staten, inte tvärtom. Och eftersom statsmakten penetrerar varenda hörn av samhället, inklusive medierna, finns det inga platser kvar att försvara sig om staten beslutar sig för att attackera dig.
Det har sagts skämtsamt att medan andra länder är stater med arméer, är Pakistan en armé med en stat. På samma sätt skulle man kunna hävda att Sverige började bli en nation med en byråkrati och slutade i en byråkrati med en nation. Faktum är avskaffat byråkratin formellt mycket folk det var tänkt att tjäna. Dess företrädare är inte längre ledare för ett folk, men vaktmästare upptagen endast med stigande sina egna karriärer fram oljning och försvara, om möjligt utvidga det byråkratiska maskiner.
Svenskarna betalar de högsta skattesatserna av (förment) fria nation, och för detta de få bristfälliga sociala, Obefintlig fysisk säkerhet och en statsapparat tillägnad de förstörs.
Anna Ekelund i tidningen Aftonbladet skriver att: ”Vi är ett folk som låter oss förolämpade av regeringen på en daglig basis. Vi har inte förväntas vara i stånd att tänka för oss själva, bestämma vad vi kommer att läsa, eller förvalta våra egna pengar. svenskar som medberoende som en alkoholist hustru. Men vi har inte bråttom att valurnorna för att ta bort rådande system. Inte för att vi inte vill utan för att alltför många av oss har målat in oss i sitt hörn. ”
Dessutom svenskar är mycket medveten om det faktum att deras land uppfattas av många outsiders som en ”modell samhälle.” Sverige är en djupt ideologisk stat avsedd för införande av en viss syn på världen på sina medborgare, och eftersom staten är ideologiska, oliktänkande bokstavligen betraktas som fiender till staten.
I boken Den nya totalitära, Den brittiske historikern Roland Huntford i början av 1970-talet påpekade att det var lättare att fastställa Fascistiska modell i bolagsform tillstånd i Sverige än i Mussolinis Italien av kulturella skäl, eftersom Sverige hade en centraliserad byråkrati medan italienarna är skeptisk till statliga myndigheter. Enkelt uttryckt: har svenskarna haft en tendens att lita på sina byråkrater, som ingen italienska vid sitt fulla förstånd någonsin skulle göra.
Enligt honom ”Svenskarna har en skräck kontroverser som något obehagligt, ineffektiva och vagt omoraliskt. De kräver för fred i sinnet, inte konfrontation, men konsensus. Consensus guider allt: privata samtalet intellektuella livet och driften av staten. ”
Den dåvarande utbildningsminister, Mr Ingvar Carlsson, Definierade meningen med skolan: ”Det är att ta fram en väl anpassad, god medlem av samhället. Det lär folk att respektera den konsensus, och att inte sabotera den.” Han har också vid ett tillfälle sagt att ”Skolan är den spjutspets för socialismen.” Mr Carlsson var svenska statsministern så sent som 1996.
Mr Carlssons handledare i det socialdemokratiska partiet och föregångare som svenska statsminister (1969-1986), Mr Olof Palme, Öppet prunkade hans bortse, om inte förakt för, den västerländska civilisationen: ”Renässansen så kallade? Västerländska kulturen? Vad innebär det för oss?” Som i sin tur av arbetarrörelsen, har svenska utbildningssystemet i årtionden monterad avsiktliga attacker mot västerländska kulturen, vilket gör att det ser misstänkt.
Enligt Mr Huntford, ”När svenskarna förändring idéer, gör de det till fullo, vilket inte lämnar något utrymme för kritik och bokning. Landet saknar intellektuella försvar, något nytt kommer att erövra utan motstånd som erbjuds.” Det samförstånd ”utgår ifrån att tekniska framsteg är den enda vägen till lycka, och bruttonationalprodukten det enda måttet på nationell framgång. Dessutom förutsätter att det goda i det kollektiva alltid måste gå före det goda i den enskilde. Den föreskriver att grunderna i det svenska samhället aldrig får ifrågasättas eller diskuteras. ”
Det är så fru Maj Bossom-Nordboe, då avdelningarna chef vid direktoratet för skolorna uttryckte det: ”Det är meningslöst att bygga upp individualitet, för om folk lärde sig att anpassa sig till samhället, skulle de vara olycklig. Liberty är inte betonas. Istället talar vi om frihet att ge upp frihet. Tyngdpunkten ligger på den sociala funktionen hos barn, och jag vill inte förneka att vi betonar den kollektiva. ”
Roland Huntford avslutade sin bok med en varning om att detta system av icke-totalitära skulle kunna exporteras till andra länder. Han har fått rätt sedan:
”Svenskarna har visat hur denna teknik kan tillämpas i ideala förhållanden. Sverige är ett kontroll experiment på en isolerad och steriliseras ämne. Pionjärerna i den nya totalitarismen, svenskarna är en varning om vad som troligen väntar resten av oss, om vi noga med att motstå kontroll och centralisering och om inte vi komma ihåg att politiken inte skall delegeras, men är en angelägenhet för den enskilde. Den nya totalitära, handel med övertalning och manipulation, måste vara effektivare än de gamla, som var beroende på kraft. ”
Efter september 2006 val, Fredrik Reinfeldt blev Sveriges statsminister, ordförande för en mitten-höger koalitionsregering. Detta är enligt min mening positiv. Sverige har beskrivits av vissa som en ”enpartistat”, eftersom socialdemokraterna har haft makten i 65 av de senaste 74 åren. Men skillnaderna mellan vänstern och högern i Sverige är inte alltid så stor.
Förra gången dessa parter hade makten under ledning av PM Carl Bildt 1991 till 94, presiderade de över massiv invandring och har inte varit högljudd i sitt motstånd mot det mångkulturella politik sedan. Den nya utrikesminister Bildt som en FN-kommissionär för Balkan kallas för erkännande av islam som en del av den europeiska kulturen.
PM Reinfeldt har sagt att den ursprungliga svenska kulturen bara var barbari: ”Ibland kan det vara bra att ödmjukt påminna om att en stor del av vad som utgör Sverige har skapats i [en process] evolution, just eftersom vi har varit öppna att acceptera andra människor och erfarenheter. ”
Reinfeldt sade detta efter ett besök på ett område som kallas Ronna i Södertälje. Ett år tidigare en polisstation i Södertälje drabbades av skott från ett automatvapen efter en större konfrontation mellan invandrarungdomar och polis. Problemet i Ronna började efter ett svenskt flickan hade blivit kallad ”hora” och reagerat på detta. Etnologen Maria Bäckman, i sin studie ”vithet och kön, har” följt en grupp svenska flickor i invandrarens förort till Rinkeby utanför Stockholm. Bäckman berättar att flera av de blonda svenska flickorna uppgav att de hade färgat sitt hår för att undvika sexuella trakasserier.
Jag har kallat Sverige ett mjukt totalitärt land, men jag är ibland inte så säker på det ”mjuka” delen. Opinionsundersökningar har visat att två av tre svenskar tvivlar på att islam kan kombineras med det svenska samhället, och en mycket stor del av befolkningen har i åratal velat mer begränsningar av invandringen. Men inte ett parti representerat i parlamentet är kritiskt till det multikulturella samhället.
Är det bara en slump att ett land på den europeiska kontinenten som har undvikit krig under längst tid, Sverige är också utan tvekan den en Western nation där Politisk Korrekthet har nått det värsta höjder? Kanske den långa period av fred har skapat en miljö där lager av ideologiska dumheter har fått tillåtelse att stapla upp i generationer utan stopp. Jag vet inte vad Sverige kommer att se ut en generation från nu, men jag är ganska säker på att det inte kommer att ses som ett mönstersamhälle. Och om frånvaron av krig är en av orsakerna till dess nuvarande svaghet, fruktar jag att är ett problem som snart kommer att bli botade.
Related posts:
- Rykte om Fjordman falskt / Rumour about Fjordman false
- Ge Fjordman ditt stöd
- Det Svenska Ramadanfirandet
- Ställen slaskhumanister gärna inte åker till
Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.
