Från forumet Svensk Muslim
Assalamu alaykum!
Hoppas att allt är väl med alla bröder och systrar. Jag såg frågan om musik och hade lite på hjärtat kring ämnet i fråga. Detta är absolut inget fiqh-svar till frågan utan mera än skildring av upplevelser och händelser kring ämnet musik, halaloch haram i vår vardag.
Jag har frågat ett flertal lärda och fått liknande responser från de flesta. Det råder viss meningsskiljaktighet i frågan kring vad som definieras till musik.vilka instrument är tillåtna, för vem de är tillåtna, i vilket syfte de tillåts i och när det är tillåtet. Bara faktumet att det råder viss meningskiljaktighet bör få en tala om ämnet med viss försiktighet, särskillt i da’wa.
Vi hade alhamdullillah besök förra veckan i tekke, av en man som är musiker på heltid och studerar detta på universitet. Han fick lyssna på lite turkisk qasidah, dricka lite te och tala om Allah och livet. Jag har ofta funderat, om man skulle säga till denna människa, vars liv till stor del består av musik och som anser att detta för honom till att minnas Skaparen genom skönheten i det skapade, att detta exempelvis var fullkomligt förbjudet och hur detta skulle påverka honom.
Jag har istället provat på ett annat tillvägagångssätt som jag har lärt mig från våra lärda och som mer liknar den profetiska traditionen och som bär stor visdom. Det gradvisa lämnandet av det sämre för ett bättre alternativ. Det första exemplet är Allahs förbud av förtärandet av alkohol. Som de flesta känner till så skedde detta förbud gradvist.
Ett annat exempel är rökning. Rökning är för oss en rätt så självklar onyttighet men i många länder är det mycket utbrett och en vanlig företeelse som man inte anser vara till mer skada än socker. Min Shaykh blev frågad om vad han tyckte om just rökning, och han sa: ”Den som röker mycket ska röka mindre, och den som röker lite ska sluta”. Observerar man nogrant det han sa, så inser man att detta innebär att slutligen ska lämna rökningen, men sättet man säger det på är mycket viktigt. Att göra människor till syndare kan i många fall göra att de blir ”immuna” mot synden och leda till de känner att de redan är syndare och inte har mycket att förlora om de gör en till (nafsen logik). Ännu ett exempel är när Habib Ali (en av Yemens stora lärda) blev frågad om rökning (i TV) och om det var haram så svarade han inte genom att ge den juridiska åsikten utan genom att förklara rökningens inverkan på människan. Han förklarade att den största skadan är inte den fysiska (kroppsliga) skadan, utan den andliga skadan på själen, genom att man binder sin lycka till en värdslig sak och skapelsen istället för att binda den till Skaparen.
Detta tror jag även gäller ämnet musik. Det handlar om andlig mognad. En resa som jag har sett hos många bröder som slutar lyssna på värdslig musik och övergår till religiös musik för att få njutning och avkoppling från den stressiga materiella vardag vi lever i. Sedan inser de att det också är en del av dunya och istället försöker lyssna till Skaparen av denna dunya och finna njutning och ro från skapelsen genom att fly till Skaparen.
Med tanke på muslimers förkärlek för massa konstiga regler som de vill leva efter, samt tvinga alla andra att acceptera.Så undrar jag hur Freud hade sett på dessa strikt anala individer.
Related posts:
- Klartexten, Islam for dummies
- Men vad säger texten, egentligen?
- Kalifatet och sharia
- Muslimer var först med rymdfärder.
Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.
